Verkligheten, fast det sker ju bara en gång!

Jag har nu bekantat mig med frustrationen över att befinna sig på en enhet dit alla människor tycks komma samtidigt. Två gånger idag var jag till Skattekontoret, första gången på förmiddagen. Satt och väntade. Tänkte inte hänga läpp nej, nej, det var ju jag om ca 60 personer. Efter en timme kom jag fram och det visade sig att ett dokument jag behövde fanns hemma i lägenheten. Arg, frustrerad och jättehungrig, åkte jag hem och åt mat och gjorde en rejält chansning att åka tillbaka, för andra gången, till Skattekontoret 20 minuter innan de stängde. Med rätt dokument! Himla tur att det bara är en uppförsbacke från mig ner till stan, jag kom 5 minuter innan de stängde! Tog en kölapp och... ja nu var det bara 105 personer kvar innan det är min tur. Det kändes ju helt absurt. Men jag tänkte att nu fan hade jag stressat hela, ganska korta, biten hem från mig och jag hade redan varit där en gång redan, så jag satte mig bestämt ner på stolen och till slut blev det min tur!

Jag har också upplevt när en G4S-vakt har uttryckt sin verkliga uppfattning kring ett säkerhetssystem. Systemet var tydligen bara löjligt! En säkerthetsvakt av alla?  

Framme!

Det var ett mycket regnigt Oslo som mötte mig och far, vilket välkomnande! Alla saker är på plats i mitt rosa rum, imorgon far vi till Ikea och lär känna Oslo lite mer :)

Ready for adventures!

Idag är det ett år sen på dagen som jag tog studenten och ett nytt äventyr väntade. Nya människor, ny stad och ny erfarenheter. Är det inte passande då att börja nästa äventyr på samma dag ett år efter?

Idag flyttar jag till Norge.

Wiedersehen!

Det kändes himla skumt att internatrummet blev helt tomt. Det kändes som att man precis hade börjat, som att man precis skulle börja fylla rummet med massa ägodelar, inte som att man skulle flytta därifrån. Det kändes som att alla erfarenheter jag fått och personer jag träffat inte hade hänt, som att jag skulle få allt detta nu, när mitt rumt var tomt.
Men så blev det ju inte. Vi åt mat, knäppte kort och skiljdes.

Tack, fina tjejer, för ett underbart år!


Sista helgen

Det är ganska dumt att flytta från två ställen samtidigt. Ännu en helg har passerat och det känns som att jag inte har kommit någonstans i packningen överhuvudtaget. Plockar upp en grej ur ena väskan och lägger ner den i en annan, det är som att man står och trampar på samma ställe hela tiden! Det känns himla komiskt, jag bara flyttar på grejerna utan att få någon större ordning. Kanske jag borde stanna hos mina föräldrar lite längre än två dagar mellan flytterna?

I flytthetsen vill jag för övrigt tipsa om en hemsida som några av Sveriges hemslöjdskonsulenter har tagit fram: http://www.365slojd.se
Om man saknar inspiration eller helt enkelt vill pyssla med något men inte riktigt kan komma på med vad, så är hemsidan en perfekt början till en kreativ process! Jag har hittat många nya skapelser som sätter igång de kreativa kugghjulen i min hjärna! Mycket nöje till er som hittar dit! (De lägger upp ett nytt tips varje dag, VARJE DAG!)


Skräckblandad förtjusning

Hej Allihop igen!

Modevisningen är avklarad, det blev en succé! Nervigt inpå genrepets början men när musiken startade föll allting på plats!
Man kan ju tänka sig att vemodet börjar komma nu, en grupp ska splittras och man lämnar ett liv man har levt ett helt år. Men faktiskt. Jag har inte tid att vara vemodig. Mitt nästa äventyr börjar redan 11:e juni, två dagar efter skolavslutningen, och det äventyret kommer utspela sig i Oslo! Min mamma hämtade mig och alla mina saker idag i Hälsingland och gud vad grejer man hinner samla på sig under ett år! Och alla dessa saker, jag blir alldelles matt bara av att tänka på dem! I helgen måste jag packa upp och packa om och greja, för ni vet ju vad: om en vecka flyttar jag till Oslo! :)

Vad hände?

3 av 7 visningar är avklarade! Idag var det även invigning av utställningen så det bjöds på salta pinnar och cider!

På något vis kan jag inte låta bli att känna mig vemodig. Det är lite mer än en månad kvar i skolan, det här fantastiska året har bara försvunnit! Jag förstår inte! Jag vill inte föreställa mig heller hur det blir när allting tar slut och alla går skilda vägar och man inte längre har sysalen till sitt förfogande. Det känns så konstigt att just den här vardagen kommer att ta slut och sen börjar något annat. Nej nu börjar jag snart gråta.

Fashion, baby

Okej, imorgon gäller det.

13 symaskiner har gått på helvarv de senaste åtta veckorna för det här. Musik har spelats, sållats, klippts ihop. Plagg har pusslats ihop med varandra och bytt plats. På, av, på, av. Elin går före Margaretha. Vi tar bort fem sekunder. Nästa är du.

Imorgon är det genrep. Då smäller det.

Två veckor i Stockholm

Efter två veckor i amazing Stockholm är jag för tillfället hemma i barndomshemmet :)
Två väldigt inspirerande och roliga veckor på Gudrun Sjödéns huvudkontor har passerat, alldelles för fort, och imorgon åker jag tillbaka till Hälsingland. Det är konstigt egentligen, hur fort man kan gå in i en annan vardag och rätt var det är ska man tillbaka till det liv man egentligen lever.
Förutom att spendera tid på huvudkontoret har jag:
- Testat lindyhop (hur otroligt kul som helst, något som jag mer än gärna håller på med i fortsättningen!!!)
- Köpt ett par sandaler (Beskrev för Jonna en vision av ett par skor jag ville ha och i butiken vi senare gick in fanns de!)
- I hopp om att alla ska bära masker på modevisningen har jag iallafall skaffat en till mig själv, OM det skulle bli så :)
- Sett omkring 10 kändisar (En av dansarna i Let's Dance; jag mötte Charlotte Kalla och Hanna Falk på Götgatan, senare kom resten av svenska skidlandslaget; två gånger mötte jag Elsa Billgrens fästman Pontus de Wolfe vid Slussen; och självklart Gudrun Sjödén.)

Så var mina två veckor i Stockholm (i stora drag)!


Stockholm, Stockholm härlig är.

I morgon åker jag iväg för PRAKTIK. TJO och TJIM!
Två veckor i Stockholm och sen borde jag kunna titulera mig själv för kulturtant. Fast man kanske måste ha uppnått en viss ålder för att kalla sig kulturtant?

Googla kulturtant och se den åttonde bilden :)

See you later, crocodile!

Snörvel

Svenska landslaget i längdskidor hyser jag stor respekt för och jag blir otroligt inspirerad av många egenskaper som alla åkare besitter, målmedvetenhet, beslutsamhet osv. Nu under OS sitter jag gärna uppe lite längre på kvällarna för att se målgången på loppen där svenskarna deltar, jag ser helt enkelt upp till det svenska skidlandslaget. MEN måste jag säga, att bli sjuk samtidigt som Kalla, Haag och Jönsson är väl att gå lite över gränsen mot besatthet?

För övrigt är taket på internatet skottat och utanför mitt fönster ser det ut så här! :



Cut!

Jag har lärt mig att inte tycka om vintern. Efter många års vintergillartrogenhet har jag nu bytt sida. Kallt och stormigt och man kan inte ta sig härifrån. Taket på skolbyggnaden som jag bor i skottades i en och en halv vecka, men sen verkade det som att skottarfirman la av för den enda delen på hela byggnaden som det befinner sig folk i hela tiden, varje dag, är helt oskottad. Och i den delen bor jag! Taket är platt och jag bara går och väntar på att det ska rasa igen!

Mitt bland alla arga, deppiga inlägg och kommentarer ska det komma en glad nyhet:



Min sax har kommit! En sån där sax ni vet, som man bara måste ha. Eller förresten, ni kanske inte alls vet.


Varför just nu?

Ångesten har infunnit sig, självtvivlan är ett faktum.

Det finns nog ingenting som får mig att tvivla på mig själv så mycket som när jag ska definiera mig själv. Vem är jag? Vad gillar jag? Om jag gillar storkoftan och jeans ena dagen kan jag ha finkjolen och finblusen dagen efter, är det fortfarande jag?

Anledningen till dessa tankar kommer från dagens lektioner, vi hade genomgång av inspirationskollage och spontana tankar till den egna kollektionen. Kring varje persons idéer fick jag verkligen en : - Ja men såklart det är hon!-upplevelse. Allting flöt ihop, det var väldigt strukturerat och passade personen som handen i handsken. Så kände jag för alla, utom en. Mig själv. Ostrukturerat, spritt, flamsigt och hastigt påkommet var tankarna som for genom mitt huvud när jag hörde mig själv berätta om det jag har tänkt göra. Det känns inte bra alls.

Vem är jag, egentligen? Vem tycker du att jag är?

Vägen till mitt hjärta går genom magen

Jag älskar mat! Känna hur smakerna bara gosar runt i munnen är bland det bästa jag vet. Att laga mat tycker jag också är ganska kul, dock förutsätter det att jag har tillgång till alla köksgrejer som jag kan tänkas behöva. Även fast jag gillar att laga mat, testa nya saker och vara med hela vägen till en måltid finns det nog ingenting som slår mammas mat. Färska råvaror, nyttig, ekologisk och närproducerad mat är det som jag har tagit med mig från köket hemma och hit upp till Hälsingland. Vill jag tro iallafall.
Svt sänder en mycket intressant serie, Landet brunsås, om matvanorna i Sverige och när jag började titta på den serien tänkte jag: - Nä men vaddå, jag äter inget hel- eller halvfabrikat! Riktiga grönsaker, ekologisk mjölk och ekologiska ägg är ju det jag handlar!
Men så började jag idag fundera över det som ligger i den gemensamma frysen. Bland färdiglagade köttbullar och kycklingkebab, som såklart inte är mina, nej för jag lagar ju maten från grunden, finns det dock några saker som man kan tro är okej grejer men visst är de inte det. Färdiglagade wokgrönsaker, fryst broccoli (som dessutom kommer från ECUADOR!) och tortillabröd. Elin står det med stora svarta bokstäver på förpackningarna. Det finns ingen annan Elin på internatet. Tänk vad konstigt det kan vara, jag förespråkar lokalproducerad mat, färska och ekologiska råvaror och så köper jag mat från Ecuador och lägger i frysen?! Ja, jag är fanimej lat. Jag kan inte gå omkring och säga att jag använder ekologiska varor när jag gör middag av fardiglagad wok! På något sätt måste jag inse vad som är bra och vad som inte är bra. När jag ändå går förbi grönsakshyllan påväg till frukten, borde jag ju kunna slänga ner råvaror som skulle passa till en wok. Jag älskar ju trots allt bra mat.

Yes, I'm alive.

Tiden mellan inläggen blir allt längre och längre, det är mycket saker som händer men jag känner ibland att jag inte riktigt orkar fota och skriva om allting som sker. Jag lever iallafall, lever mycket. Nu vet ni :)

Inspiration, från toppen till botten..

Juldag och jag är fullproppad med godis och knäck!

Dagarna efter jul känner jag alltid, tror jag, någon slags inspiration och oslagbarhet så jag vill hålla på med massor av grejer! Främst kom ju inspiration till att sy något av de afrikanska tygerna, så började jag plocka och fixa med sygrejerna som är kvar här och så kom jag på att jag ville sy kuddar av tygerna, och kuddarna bidrog till en home-make-over känsla och jag började tänka på att jag vill ha en egen lägenhet att köpa möbler till. När jag kom till tanken på möbler ville jag göra decopache (stavning?), men då har jag inget tapetklister så den tanken föll. Sen började jag tänka på massa andra heminredningsgrejer som jag skulle vilja ha (när jag flyttar till en lägenhet) och så till slut blev jag alldelles jättetrött och satte mig och kollade på tv istället.

Hello Africa!!

Jag säger det inte för att provocera, jag säger det inte för att få uppmärksamhet, MEN jag vill inte ha mera lov! Anledningen kommer här:

Sedan länge har jag varit intresserads av Afrika, musiken och hantverket och nu i eftermiddags var jag och träffade en kär vän som gav mig MASSOR av fantastiska afrikanska tyger!! Genast kom skaparlusten och jag ville sätta mig vid symaskinen och bara sy, jag skulle kunna göra det här och nu, men jag har kvar alla mina nålar, saxar, dragkedjor och framför alla mönster i Hälsingland. Fast, om jag letar lite hittar jag säkert någon mönstertidning jag lämnade kvar hemma ;)



I vilket fall, GOD JUL PÅ ER ALLA! :)

JULEKLAPPAR

Pros and Cons med att göra julklappar själv

Pros:

+ Billigt
+ Personlig touch på sakerna man ger
+ Kul för den som gör dem
+ Den man ger presenten kommer antingen att vara den enda i världen, eller höra till den lilla grupp i världen, som har just en sådan sak.

Cons:

- Prestationsångest
- Man själv letar fel och inbillar sig att man inte kan ge föremålet i julklapp.
- Det finns ju ingen bytesrätt, varvid man tittar ännu en gång efter fel.
- Om man inte har hittat några fel inser man i sista sekund att föremålet skulle passa en själv myyycket bättre än den man ger till.

Ojoj, kanske jag borde köpa julklapparna nästa år..



Quick catch up!

Det är verkligen ett stort OJ som far ur min mun när jag inser hur mycket det är som har hunnit hända den senaste tiden! Mina "kompletterarbyxor" är färdiga, och jag måste säga att det är väldigt skönt att ha ett par byxor med hög midja nu när det är så kallt!
Efter ett ilsket humör och fenetriskt stickande blev också min halsduk färdig, också väldigt passande så här i vintertider då den är mycket varm och skön!
Alla julklappar är klara, även julklappskartonger som tillverkades under helpysseldagen vi hade i torsdags och den lilla smakprovsmodevisningen som vi hade på julfesten var mycket uppskattad av skolans andra elever, lärare och personal!

Nu sitter jag ju bara och önskar att jag kunde slappa resten av det här året, men nej det går icke! Alldelles för mycket saker (känns det som) har jag att göra före jul och före jag åker tillbaka till Hälsingland. Antingen sänker jag ambitionsnivån eller så ser jag helt enkelt till att göra allt i den ordning det ska göras. Resten av dagen ska iallafall ägnas åt att titta på film!



Syr på byxorna i sysalen

   

Byxorna, stickprocess och färdig sjal!



Tomtebloss tändes på julfesten



och i riktig miljöcertifieringsanda skickade vi upp miljövänliga raketer!

13 december

Tänk vad tiden går fort, redan imorgon är det lucia. Igår morse hade vi traditionsenligt luciafirande på skolan och min insats i luciatåget var allt annat än bra. Trots flera veckors träning och en rejäl uppvärmning knöt min hals mer och mer ihop sig ju längre in i programmet vi sjöng. När jag stod där på scenen och svettades for många tankar igenom mitt huvud, främst de som handlade om att jag skulle vara orsaken till årets "luciahappening", jag själv skulle sjunga så tekniskt dåligt att jag skulle svimma och i min färd mot golvet skulle jag hinna sätta eld på Alexanders lucialinne och Kajsas hår, tills jag slutligen låg där på golvet och mitt ljus skulle sätta eld på hela skolan.

Jag stod på benen hela vägen ut, Alexanders linne var helt och Kajsa hade kvar sitt hår när vi kom ut genom dörrarna. Skolan står kvar idag också.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0