Åter till kreativiteten
Jag har nu ritat en skiss för mitt pannband! Hallelujamoment! Det som återstår nu är förminskning av skissen och sen blir det brodera av hela kvällen! :D
Arv
Tar faktiskt ett avbrott från det kreativa, även fast det inte har varit igång så länge, och tänkte prata lite om mina arv!!
Jag har många mystiska tiks eller egenskaper som jag inte riktigt själv förstår mig på ibland. Det första jag tänkte prata om är att jag får myror i benen när jag är trött. När jag ska lägga mig och vila på soffan och är väldigt, väldigt trött, så kan jag inte vila för att det spritter i benen. Jag kan resa mig upp och hoppa runt lite men det försvinner inte för det. När vi var på midnattsmässa på julafton för många år sen kom också ett sådant tillfälle där det kröp i mina ben. Det kunde ju inte vara mer olämpande om jag som satt inklämd längst in skulle behöva gåt ut och springa runt i mittgången under gudstjänsten så jag satt där och försökte lyssna på det som prästen sa. Detta arv kommer i vilket fall från min mormor har mamma berättat.
Jag har i hela mitt liv idrottat, skridsko, fotboll, friidrott, ja orientering var det väl ett tag också och varje gång det är OS, VM eller liknande har jag otroligt svårt att slita mig från tvn. Det spelar egentligen ingen större roll vilken sport, det är bara otroligt kul att titta på. Fast i och för sig så är inte golf eller ridsport särskilt intressant, kan tänkas vara för att jag inte tycker att det krävs samma fysiska prestation som i till exempel löpning eller skidåkning, visst det krävs en enorm prestation att fokusera i tre timmar eller hur längde det nu är golfarna håller på men jag tror att det ligger som sagt just i den fysiska prestationen, kroppens förmåga att prestera ett bra resultat. Detta intresse för sport kommer från min morfar, som både åkte skidor, orienterade och skidorienterade. (Mamma säger att mitt intresse kommer från henne, men det måste ju i grund och botten komma från morfar från början.)
Jag besitter ett enormt intresse för det tyska språket, alla jag känner, förutom min tyskalärare, tycker jag är knäpp. Det har jag väldigt ofta reflekterat över för varken min mamma eller pappa tycker att det är speciellt intressant, pappa tycker till och med det kan bil välidgt drygt när jag muntligt visa de kunskaper jag besitter. Jag tycker tyska är lätt och logiskt, det kan bero på att jag från början lästa franska när faktiskt ingenting är lätt eller logsikt. Bokstäver man inte ens ska uttala, fras som uttalas keskussé stavas något i stil med qus-e que c'est. Men åter till tyskan: min pappa berättade idag att min farfar tyckte väldigt mycket om tyska, och min mamma sa att morfar var väldigt bra på språk.
Min kreativa sida råder det delade meningar om var den kommer ifrån, antingen farmor eller mamma. Men efter som jag aldrig träffade min farmor så har antagligen mammas pysslande haft större inflytande i min uppväxt. Virka, sticka och sy! Jajjamänsan, tänk när jag får barnbarn, jag blir mormor/farmor som stickar alla vantar och alla stickiga koftor!
Mitt utseende råder det ingen tvivel om vart det kommer ifrån. När jag var liten fick jag se ett kort på en flicka och jag frågade pappa: är det jag? Jag kunde nämligen inte minnas att jag hade sådan frisyr eller halsband som flickan på bilden och kunde heller inte minnas att jag hade suttit på en sådan bänk som flickan satt på. - Nej det är din farmor.
Tänk att jag var så lik min farmor att jag trodde att det var jag även fast jag inte kunde minnas att jag hade blivit fotad!
Det arvet jag sist tänker prata om är min humor. Den kommer helt klart från min pappa. Sådana ologiska saker som inte nån tycker är kul sitter jag och min pappa och skrattar tillsammans åt. Vi hittar på låtsastyskaord som inte betyder någonting och så pratar vi på låtsastyska med varandra (han tycks gilla det mer än riktig tyska). Många gånger blir det roliga skämt utan att det var tänkt som ett skämt: när jag sa till pappa att spagetti var den godaste pastan jag visste så svarade han med: "Ja i längden är det nog det" utan att ens tänka på vad han sa. Jag låg nog på golvet efter den kommentaren.
Så! Nu har jag redogjort för hur några av mina egenskaper har uppkommit! Ni kanske inte förstår mig bättre för det men jag tyckte det var kul skrivning! ;)
Jag har många mystiska tiks eller egenskaper som jag inte riktigt själv förstår mig på ibland. Det första jag tänkte prata om är att jag får myror i benen när jag är trött. När jag ska lägga mig och vila på soffan och är väldigt, väldigt trött, så kan jag inte vila för att det spritter i benen. Jag kan resa mig upp och hoppa runt lite men det försvinner inte för det. När vi var på midnattsmässa på julafton för många år sen kom också ett sådant tillfälle där det kröp i mina ben. Det kunde ju inte vara mer olämpande om jag som satt inklämd längst in skulle behöva gåt ut och springa runt i mittgången under gudstjänsten så jag satt där och försökte lyssna på det som prästen sa. Detta arv kommer i vilket fall från min mormor har mamma berättat.
Jag har i hela mitt liv idrottat, skridsko, fotboll, friidrott, ja orientering var det väl ett tag också och varje gång det är OS, VM eller liknande har jag otroligt svårt att slita mig från tvn. Det spelar egentligen ingen större roll vilken sport, det är bara otroligt kul att titta på. Fast i och för sig så är inte golf eller ridsport särskilt intressant, kan tänkas vara för att jag inte tycker att det krävs samma fysiska prestation som i till exempel löpning eller skidåkning, visst det krävs en enorm prestation att fokusera i tre timmar eller hur längde det nu är golfarna håller på men jag tror att det ligger som sagt just i den fysiska prestationen, kroppens förmåga att prestera ett bra resultat. Detta intresse för sport kommer från min morfar, som både åkte skidor, orienterade och skidorienterade. (Mamma säger att mitt intresse kommer från henne, men det måste ju i grund och botten komma från morfar från början.)
Jag besitter ett enormt intresse för det tyska språket, alla jag känner, förutom min tyskalärare, tycker jag är knäpp. Det har jag väldigt ofta reflekterat över för varken min mamma eller pappa tycker att det är speciellt intressant, pappa tycker till och med det kan bil välidgt drygt när jag muntligt visa de kunskaper jag besitter. Jag tycker tyska är lätt och logiskt, det kan bero på att jag från början lästa franska när faktiskt ingenting är lätt eller logsikt. Bokstäver man inte ens ska uttala, fras som uttalas keskussé stavas något i stil med qus-e que c'est. Men åter till tyskan: min pappa berättade idag att min farfar tyckte väldigt mycket om tyska, och min mamma sa att morfar var väldigt bra på språk.
Min kreativa sida råder det delade meningar om var den kommer ifrån, antingen farmor eller mamma. Men efter som jag aldrig träffade min farmor så har antagligen mammas pysslande haft större inflytande i min uppväxt. Virka, sticka och sy! Jajjamänsan, tänk när jag får barnbarn, jag blir mormor/farmor som stickar alla vantar och alla stickiga koftor!
Mitt utseende råder det ingen tvivel om vart det kommer ifrån. När jag var liten fick jag se ett kort på en flicka och jag frågade pappa: är det jag? Jag kunde nämligen inte minnas att jag hade sådan frisyr eller halsband som flickan på bilden och kunde heller inte minnas att jag hade suttit på en sådan bänk som flickan satt på. - Nej det är din farmor.
Tänk att jag var så lik min farmor att jag trodde att det var jag även fast jag inte kunde minnas att jag hade blivit fotad!
Det arvet jag sist tänker prata om är min humor. Den kommer helt klart från min pappa. Sådana ologiska saker som inte nån tycker är kul sitter jag och min pappa och skrattar tillsammans åt. Vi hittar på låtsastyskaord som inte betyder någonting och så pratar vi på låtsastyska med varandra (han tycks gilla det mer än riktig tyska). Många gånger blir det roliga skämt utan att det var tänkt som ett skämt: när jag sa till pappa att spagetti var den godaste pastan jag visste så svarade han med: "Ja i längden är det nog det" utan att ens tänka på vad han sa. Jag låg nog på golvet efter den kommentaren.
Så! Nu har jag redogjort för hur några av mina egenskaper har uppkommit! Ni kanske inte förstår mig bättre för det men jag tyckte det var kul skrivning! ;)
NY RIKTNING!
Kreatvia kreationer. Om det finns ett ord som heter så, så är det det min blogg ska handla om i fortsättningen! Jag har bestämt mig för att bli ruskigt kreativ, so byebye publicerande av skolhat och vardagsliv. Ni som faktiskt läser (Emilia, Malin och Elin) vet ju redan hur det mesta ter sig runt omkring mig så ni behöver ju inte veta det flera gånger. Så jag tänkte börja bjuda på en mer kreativ sida av mig själv!
Jag började virka ett pannband igår och nu är själva bandet klart. Problemet är att jag gääärna vill ha ett fint broderi på bandet också och jag försöker rita något fint, men det blir aldrig något fint! Jag tänker mig nått fint med fjärilar och blommor och krimskrams men jag får aldrig till det. Bild kommer när det har blivit klart!
Jag började virka ett pannband igår och nu är själva bandet klart. Problemet är att jag gääärna vill ha ett fint broderi på bandet också och jag försöker rita något fint, men det blir aldrig något fint! Jag tänker mig nått fint med fjärilar och blommor och krimskrams men jag får aldrig till det. Bild kommer när det har blivit klart!
Det tåls att säga igen
Jag kommer aldrig, aldrig ALDRIG att tycka om skolan! ALDRIG! Jag hatar hatar hatar, det vore mer värt att hoppa av än att hålla på så här.
:/
Socker, socker, socker. Cheesecake och klubbor. FIck en klubba av min kines kompis imorse, vi blev klubbkompisarna hon och jag. Den är inte jättegod, men ner kommer den ändå. Det kändes jättekonstigt att komma hem själv idag, lämnade av min kines halv tio imorse. Mixed feelings, jag visste inte om jag skulle gråta eller om jag bara skulle vara lättad för att det var slut. Nu har jag iallafall gråtit en skvätt, det var jobbigt att hastigt bli storasyster, men jag tror att det var lättare att gå in i rollen än vad det kommer bli att gå ur den.
Första säsongen av Top Model går ju och det är såååå himla kul att se hur programmet har förändrats främst hur Tyra Banks har förändrats med tiden. Final idag dock, schade om ni inte har sett. Ska väl nämna att jag flera gånger utan att jag tänkte på det började prata tyska med hon som bodde här. Ni vet ju hur det ligger till ;)
Gulle mamma :)
Tänk att få trösta sig både med pizza och semla när man fått jätteuppgift från en dag till en annan. Gulle mamma :)
Der Zeit verging sehr schnell!!
Måndag imorgon igen. För den som inte redan vet ;) Jag måste ju bara säga att jag totalt har misslyckats med den här bloggens syfte, jag skulle ju, som jag skrev i mitt näst första inlägg, inte skriva "det här har jag gjort idag, sen gjorde jag det och det." Det är ju faktiskt det enda jag har skrivit hittills, Nästan då. Men faktum är ju att jag gör inget kul! Inget händer i mitt liv just nu när jag går i skolan. Även fast jag skulle ta tag i saker så är det så att det är ohyggligt svårt när jag har så himla mycket i skolan. Och ja det är lätt att skylla på det, men så ligger det faktiskt till! Ja sjung ni, om studentens lyckliga dar..
Någon som vet?
Torben Gregersen, vem är det? Det är en dansk, det är det enda jag vet. Om någon hittar en länk till information om honom vill ni skicka den till mig då?
