Wiedersehen!

Det kändes himla skumt att internatrummet blev helt tomt. Det kändes som att man precis hade börjat, som att man precis skulle börja fylla rummet med massa ägodelar, inte som att man skulle flytta därifrån. Det kändes som att alla erfarenheter jag fått och personer jag träffat inte hade hänt, som att jag skulle få allt detta nu, när mitt rumt var tomt.
Men så blev det ju inte. Vi åt mat, knäppte kort och skiljdes.

Tack, fina tjejer, för ett underbart år!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0