Arv
Tar faktiskt ett avbrott från det kreativa, även fast det inte har varit igång så länge, och tänkte prata lite om mina arv!!
Jag har många mystiska tiks eller egenskaper som jag inte riktigt själv förstår mig på ibland. Det första jag tänkte prata om är att jag får myror i benen när jag är trött. När jag ska lägga mig och vila på soffan och är väldigt, väldigt trött, så kan jag inte vila för att det spritter i benen. Jag kan resa mig upp och hoppa runt lite men det försvinner inte för det. När vi var på midnattsmässa på julafton för många år sen kom också ett sådant tillfälle där det kröp i mina ben. Det kunde ju inte vara mer olämpande om jag som satt inklämd längst in skulle behöva gåt ut och springa runt i mittgången under gudstjänsten så jag satt där och försökte lyssna på det som prästen sa. Detta arv kommer i vilket fall från min mormor har mamma berättat.
Jag har i hela mitt liv idrottat, skridsko, fotboll, friidrott, ja orientering var det väl ett tag också och varje gång det är OS, VM eller liknande har jag otroligt svårt att slita mig från tvn. Det spelar egentligen ingen större roll vilken sport, det är bara otroligt kul att titta på. Fast i och för sig så är inte golf eller ridsport särskilt intressant, kan tänkas vara för att jag inte tycker att det krävs samma fysiska prestation som i till exempel löpning eller skidåkning, visst det krävs en enorm prestation att fokusera i tre timmar eller hur längde det nu är golfarna håller på men jag tror att det ligger som sagt just i den fysiska prestationen, kroppens förmåga att prestera ett bra resultat. Detta intresse för sport kommer från min morfar, som både åkte skidor, orienterade och skidorienterade. (Mamma säger att mitt intresse kommer från henne, men det måste ju i grund och botten komma från morfar från början.)
Jag besitter ett enormt intresse för det tyska språket, alla jag känner, förutom min tyskalärare, tycker jag är knäpp. Det har jag väldigt ofta reflekterat över för varken min mamma eller pappa tycker att det är speciellt intressant, pappa tycker till och med det kan bil välidgt drygt när jag muntligt visa de kunskaper jag besitter. Jag tycker tyska är lätt och logiskt, det kan bero på att jag från början lästa franska när faktiskt ingenting är lätt eller logsikt. Bokstäver man inte ens ska uttala, fras som uttalas keskussé stavas något i stil med qus-e que c'est. Men åter till tyskan: min pappa berättade idag att min farfar tyckte väldigt mycket om tyska, och min mamma sa att morfar var väldigt bra på språk.
Min kreativa sida råder det delade meningar om var den kommer ifrån, antingen farmor eller mamma. Men efter som jag aldrig träffade min farmor så har antagligen mammas pysslande haft större inflytande i min uppväxt. Virka, sticka och sy! Jajjamänsan, tänk när jag får barnbarn, jag blir mormor/farmor som stickar alla vantar och alla stickiga koftor!
Mitt utseende råder det ingen tvivel om vart det kommer ifrån. När jag var liten fick jag se ett kort på en flicka och jag frågade pappa: är det jag? Jag kunde nämligen inte minnas att jag hade sådan frisyr eller halsband som flickan på bilden och kunde heller inte minnas att jag hade suttit på en sådan bänk som flickan satt på. - Nej det är din farmor.
Tänk att jag var så lik min farmor att jag trodde att det var jag även fast jag inte kunde minnas att jag hade blivit fotad!
Det arvet jag sist tänker prata om är min humor. Den kommer helt klart från min pappa. Sådana ologiska saker som inte nån tycker är kul sitter jag och min pappa och skrattar tillsammans åt. Vi hittar på låtsastyskaord som inte betyder någonting och så pratar vi på låtsastyska med varandra (han tycks gilla det mer än riktig tyska). Många gånger blir det roliga skämt utan att det var tänkt som ett skämt: när jag sa till pappa att spagetti var den godaste pastan jag visste så svarade han med: "Ja i längden är det nog det" utan att ens tänka på vad han sa. Jag låg nog på golvet efter den kommentaren.
Så! Nu har jag redogjort för hur några av mina egenskaper har uppkommit! Ni kanske inte förstår mig bättre för det men jag tyckte det var kul skrivning! ;)
Jag har många mystiska tiks eller egenskaper som jag inte riktigt själv förstår mig på ibland. Det första jag tänkte prata om är att jag får myror i benen när jag är trött. När jag ska lägga mig och vila på soffan och är väldigt, väldigt trött, så kan jag inte vila för att det spritter i benen. Jag kan resa mig upp och hoppa runt lite men det försvinner inte för det. När vi var på midnattsmässa på julafton för många år sen kom också ett sådant tillfälle där det kröp i mina ben. Det kunde ju inte vara mer olämpande om jag som satt inklämd längst in skulle behöva gåt ut och springa runt i mittgången under gudstjänsten så jag satt där och försökte lyssna på det som prästen sa. Detta arv kommer i vilket fall från min mormor har mamma berättat.
Jag har i hela mitt liv idrottat, skridsko, fotboll, friidrott, ja orientering var det väl ett tag också och varje gång det är OS, VM eller liknande har jag otroligt svårt att slita mig från tvn. Det spelar egentligen ingen större roll vilken sport, det är bara otroligt kul att titta på. Fast i och för sig så är inte golf eller ridsport särskilt intressant, kan tänkas vara för att jag inte tycker att det krävs samma fysiska prestation som i till exempel löpning eller skidåkning, visst det krävs en enorm prestation att fokusera i tre timmar eller hur längde det nu är golfarna håller på men jag tror att det ligger som sagt just i den fysiska prestationen, kroppens förmåga att prestera ett bra resultat. Detta intresse för sport kommer från min morfar, som både åkte skidor, orienterade och skidorienterade. (Mamma säger att mitt intresse kommer från henne, men det måste ju i grund och botten komma från morfar från början.)
Jag besitter ett enormt intresse för det tyska språket, alla jag känner, förutom min tyskalärare, tycker jag är knäpp. Det har jag väldigt ofta reflekterat över för varken min mamma eller pappa tycker att det är speciellt intressant, pappa tycker till och med det kan bil välidgt drygt när jag muntligt visa de kunskaper jag besitter. Jag tycker tyska är lätt och logiskt, det kan bero på att jag från början lästa franska när faktiskt ingenting är lätt eller logsikt. Bokstäver man inte ens ska uttala, fras som uttalas keskussé stavas något i stil med qus-e que c'est. Men åter till tyskan: min pappa berättade idag att min farfar tyckte väldigt mycket om tyska, och min mamma sa att morfar var väldigt bra på språk.
Min kreativa sida råder det delade meningar om var den kommer ifrån, antingen farmor eller mamma. Men efter som jag aldrig träffade min farmor så har antagligen mammas pysslande haft större inflytande i min uppväxt. Virka, sticka och sy! Jajjamänsan, tänk när jag får barnbarn, jag blir mormor/farmor som stickar alla vantar och alla stickiga koftor!
Mitt utseende råder det ingen tvivel om vart det kommer ifrån. När jag var liten fick jag se ett kort på en flicka och jag frågade pappa: är det jag? Jag kunde nämligen inte minnas att jag hade sådan frisyr eller halsband som flickan på bilden och kunde heller inte minnas att jag hade suttit på en sådan bänk som flickan satt på. - Nej det är din farmor.
Tänk att jag var så lik min farmor att jag trodde att det var jag även fast jag inte kunde minnas att jag hade blivit fotad!
Det arvet jag sist tänker prata om är min humor. Den kommer helt klart från min pappa. Sådana ologiska saker som inte nån tycker är kul sitter jag och min pappa och skrattar tillsammans åt. Vi hittar på låtsastyskaord som inte betyder någonting och så pratar vi på låtsastyska med varandra (han tycks gilla det mer än riktig tyska). Många gånger blir det roliga skämt utan att det var tänkt som ett skämt: när jag sa till pappa att spagetti var den godaste pastan jag visste så svarade han med: "Ja i längden är det nog det" utan att ens tänka på vad han sa. Jag låg nog på golvet efter den kommentaren.
Så! Nu har jag redogjort för hur några av mina egenskaper har uppkommit! Ni kanske inte förstår mig bättre för det men jag tyckte det var kul skrivning! ;)
Kommentarer
Postat av: sofia
Restless Legs Syndrome heter det. När det kryper i benen.
Postat av: Hej jag heter Hugo och går i din klass. Jag hamnade här via en länk på facebox.
Ett annat syndrom är det så kallade stockholmssyndromet. Det är ett psykologiskt tillstånd när offer för kidnappningar eller personer som hålls fångade mot sin vilja utvecklar en relation till den som håller personen i fråga tillfånga. Detta är mycket intressant eftersom den solidaritet som bildas ibland kan leda till att offret blir delaktig i kidnapparens plan och till och med tar parti mot myndigheter, så som poliser. Den frågeställning som genast uppstår lyder: hur kan detta ske?
Postat av: Ulrika
Hej Elin!
Blev det någon klänning i Stockholm? Kollade du in tipsen du fick av mig på min blogg? Från både mig och min vän Terés. Gissade att ni hann åka innan du såg svaret...
Trackback
