Vad häftigt!

En älskad vän och jag träffades ute igår och kom överens om att tjugo över tio bussen skulle bli den som tog oss hem. Så blev det ju inte kan jag säga. Vid elva kom ännu en älskad vän och den buss som tog mig hem var den näst sista som gick för kvällen. Men jag kan ju säga att några timmars färre sömn var ju kvällen klart värd, om inte mer.

Det känns lite skumt att vara här igen, jag känner verkligen att det inte är här jag bor, att det inte är här som min vardag finns. Direkt när jag klev upp för trappan vid tågstationen så kände jag verkligen - Fan, jag är i Gävle igen.
Men jag måste säga att upprepningar av gårdagen kan få mig att komma tillbaka hit då och då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0