Puss på dig också!

Barn. Jag tycker om barn och när det kommer till att kommunicera med dem försöker jag alltid att prata på samma sätt som jag gör när jag pratar med en jämnårig eller vuxen: ställer frågor och svarar på dem jag får tillbaka. Ibland funkar det givetvis inte, man får tunghäfta, blir generad och hela situationen blir konstig.

Idag for jag och Ingrid till stan, det var dåligt med platser på bussen men vi lyckades få tag i ett par bredvid en pojke och hans pappa. Jag frågade om vi kunde sitta med dem, vilket vi kunde, och tydligen öppnade jag då upp en konversation mellan mig och pojken som fortskred hela bussresan. Han började med att beundra min reflex, fortsatte med att berätta en hemlis, visade sin mobiltelefon och när vi klev av ropade han inifrån bussen "Puss på er båda!".
Det var en väldigt trevlig resa och jag är glad att det var ett av tillfällena då jag inte fick tunghäfta när jag skulle prata med ett barn!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0