ElinFo

Länge har jag haft svårt för byxor, jag försöker sträcka mig längre än ett par jeans som kompletterar en tunika eller klänning, men det är sällan jag känner mig riktigt som jag då.
Vi håller nu på med byxor i skolan, det är jättebra att veta hur man gör, jag känner definitivt inte att det är slöseri med tid. Men, det vilar verkligen bad omen (det är säkert fel uttryck men ni förstår vad jag menar) över byxor. Jag har sytt upp två modeller, båda skitfula när jag provar dem. Jag har i vilket fall bestämt mig för att sy ett par byxor med höjd midja just för att komplettera en tunika då mina svarta jeans har gått sönder. Mönster blev fixat, tyget urklippt, dragkedjan fastsydd och jag sydde ihop allt utom den sista sömmen. Den sista sömmen förblev osydd då jag upptäckte att jag hade sytt fast bakstyckena med varandra i ett ben och framstyckena likaså. Jag skulle alltså behöva ha rumpan på höften för att byxorna skulle passa. Jag kan ju inte påstå att det blev mycket gjort efter att jag hade sprättat upp alla sömmar!!

För övrigt vill jag uppmana ALLA att aldrig kväva en nysning. Jag och Moa lyssnade på en föreläsning efter lunch där en kvinna som har haft afasi berättade om sitt liv och vad jag förstod var en kvävd nysning en bidragande orsak till sjukdomen. Halspulsådern hade fått en spricka på grund av den kvävda nysningen och blodet hade bildat en klump som senare åkte upp i hjärna. Så, gott folk, nys på bara!