Usch, usch, usch

Tårar, tårar, tårar, men efter en stor kopp te och många brownies är jag på banan igen. Jag bytte projektarbete för att slippa den ångestladdade känslan jag får av uppsatser. Idag på handledarmötet berättade min handledare att det sista jag behöver göra är att PRAKTISKT TAGET SKRIVA EN JÄVLA UPPSTATS!
Som sagt: tårar, tårar, tårar men efter onyttigheter har jag nu börjat formulera mig.

Fan vad jag ska stäva efter att aldrig göra nått teoretiskt för resten av mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0