ElinFo

När jag var liten tvekade jag aldrig för att svara i telefonen, varken hemma eller någon annan stans. Hälsningsfrasen har varit olika, hemma var det först hej. Sen när jag märkte att mamma svarade med vårt efternamn så började jag också göra det. Problemet var att alla mammas äldre dam-kompisar trodde att jag var mamma varje gång jag svarade med vårt efternamn. Utan att presentera sig frågade de : - Är det Ulla? - Nej det är Elin.
Efter ett tag ville jag undvika dessa små missförstånd, jag förstod verkligen inte hur de kunde missta och tror att jag var min mamma. Så för att göra de äldre damerna en tjänst började jag svara med mitt förnamn.
Det har gått bra ett tag men en dag ringde en dam och jag svarade i telefonen.
- Hej, det är Elin.
Utan att personen i andra änden igen presenterade sig frågade hon: - Är det Ulla?
Jag försökte svara utan att irritationen tog över tonläget i min röst: - NEJ DET ÄR ELIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kära äldre damer, kan ni inte högt för er själva säga ELIN och ULLA och höra skillnaderna i de olika namnen. Det hade varit skillnad om jag hade hetat Ullrika, det namnet är ju nästan som Ulla fast man har lagt till ett "rik" i mitten. Elin och Ulla härstammar inte ens från samma namn!
Kanske jag borde svara telefonen med - Nej det är inte Ulla.
// ElinFo