ElinFo

När man träffar nya människor ska man för det mesta ta dem i handen. När man skiljer sig från någon som man har spenderat en tid med ger man personen oftast en kram. På senare tid har jag upptäckt att de flesta inte är lika tillmötesgående som jag gällande handskakning och avskedskramar. Jag tar alltid ett rejält handtag och omfamnar som en riktigt bamsebjörn, men i den andra änden är det som om det finns en ballong mellan oss som inte får smälla. Varför har det blivit så olika? Är jag kanske för tillmötesgående, att jag vill inleda min relation till någon annan med ett rejält handtag, och att de jag tar i handen kanske ser ett handtag som något intimt och något man inte vill göra med de som man inte känner?
     Om man kollar på alla presidenter och kungar och ministrar och alla internationella personer inte tusan består deras handskakningar av att man tar varandra i fingrarna? Där är det ju handflata mot handflata, varför tycks det bara vara jag som gör så när jag träffar nya människor?
     När jag kramar en person visar jag min uppskattning, jag uppskattar det min mamma och pappa gör för mig, likaså mina vänner som får en bamsekram ibland. När jag var i Kina och skulle säga hejdå till min familj, ville jag visa hur mycket jag hade uppsakttat att det hade tagit emot mig och varit otrolig gästvänliga mot mig genom en kram. Men där var det också den där lilla ballongen som inte fick gå sönder. Ingen rejäl kram med andra ord.

Så ska jag forstätta med mina rejäla handskakningar och rejäla kramar utan att fundera över hur den andra personen gör? Hur gör ni?
// ElinFo