blööhöö igen
Jag har insett en sak. Oj nu när jag läste såg det ut som att jag hade skrivit insekt. Jag har insekt en sak. Nej men nu Elin, kom till sak.
När jag satt hemma i Gävle, gamla jävla Gävle, så följde jag alla möjliga personers bloggar. Mest dessa där personerna ifråga hade flyttat hemifrån eller flyttat utomlands. Varje gång jag läste något blev jag sååååå himla inspirerad och tänkte: - Åh när jag flyttar!
Nu har jag flyttat. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gör nu och vet ni vad?! Jag behöver inte läsa några andras bloggar för att få inspiration! Här är så härligt som det bara kan bli (bortsett från att mitt rum är stökigt och jag gjorde misstaget att sova efter frukosten och fick hela dagen förstörd), jag skrattar och får vara kreativ. Det är liksom det. Jag tror att kreativiteten spelar störst roll, att jag faktiskt FÅR vara kreativ, att det är DÄRFÖR jag är här. Jag får HJÄLP med att vara kreativ och jag UPPMUNTRAS till att vara kreativ. Annat har det ju varit på andra ställen, men det hör ju till det förgågna. Något jag är jävligt glad för. 
Känner igen mig i det där.
Nu ska tant berätta för dig om hur det var för mig en gång i tiden. En gång i tiden, och jag var ganska gammal då faktiskt, närmare bestämt 26-27 år. Jag jobbade på Kafé Spegeln och kände mig gammal. Och varje jul kom de hem, de som bodde i London, Berlin eller kanske bara i Stockholm. I kafékön kunde jag avlyssna allt som sades. Att det var så värdelöst att komma hem igen, Gävle är helt dött, ingenting hände där. Och där bakom disken stod jag och kände mig gammal och värdelös för att jag inte kommit längre än till att stå bakom en kafédisk. (Ok, jag hade gått på folkhögskola i Leksand i två år och varit i Frankrike en höst, men det kom jag liksom inte ihåg då.)
Ok, sen så var jag liksom tvungen att flytta från stan. Jag började plugga på Gotland. Och nu, nu när jag tänker på det, så var jag faktiskt så mycket coolare än alla de där osäkra personerna som stod i kön. De bodde i en annan stad, visst, men i en sunkig andrahandslägenhet och så jobbade de timmar inom hemtjänsten. Inget ont om det, men då, då kunde jag inte se det här. Jag tyckte bara att det var så himla coolt att bo någon annanstans... Och min kompis Emma som flyttade till England direkt efter gymnasiet, hon jobbar fortfarande på dagis och har så alltid gjort...
Blev lite lågt, men jag tror att man ska vara lite snällar mot sig själv och försöka förstå vad man har som är bra, istället för att hitta på vad man tror att andra har.
