Snörvel
Svenska landslaget i längdskidor hyser jag stor respekt för och jag blir otroligt inspirerad av många egenskaper som alla åkare besitter, målmedvetenhet, beslutsamhet osv. Nu under OS sitter jag gärna uppe lite längre på kvällarna för att se målgången på loppen där svenskarna deltar, jag ser helt enkelt upp till det svenska skidlandslaget. MEN måste jag säga, att bli sjuk samtidigt som Kalla, Haag och Jönsson är väl att gå lite över gränsen mot besatthet?
För övrigt är taket på internatet skottat och utanför mitt fönster ser det ut så här! :
För övrigt är taket på internatet skottat och utanför mitt fönster ser det ut så här! :
Cut!
Jag har lärt mig att inte tycka om vintern. Efter många års vintergillartrogenhet har jag nu bytt sida. Kallt och stormigt och man kan inte ta sig härifrån. Taket på skolbyggnaden som jag bor i skottades i en och en halv vecka, men sen verkade det som att skottarfirman la av för den enda delen på hela byggnaden som det befinner sig folk i hela tiden, varje dag, är helt oskottad. Och i den delen bor jag! Taket är platt och jag bara går och väntar på att det ska rasa igen!
Mitt bland alla arga, deppiga inlägg och kommentarer ska det komma en glad nyhet:
Min sax har kommit! En sån där sax ni vet, som man bara måste ha. Eller förresten, ni kanske inte alls vet.
Varför just nu?
Ångesten har infunnit sig, självtvivlan är ett faktum.
Det finns nog ingenting som får mig att tvivla på mig själv så mycket som när jag ska definiera mig själv. Vem är jag? Vad gillar jag? Om jag gillar storkoftan och jeans ena dagen kan jag ha finkjolen och finblusen dagen efter, är det fortfarande jag?
Anledningen till dessa tankar kommer från dagens lektioner, vi hade genomgång av inspirationskollage och spontana tankar till den egna kollektionen. Kring varje persons idéer fick jag verkligen en : - Ja men såklart det är hon!-upplevelse. Allting flöt ihop, det var väldigt strukturerat och passade personen som handen i handsken. Så kände jag för alla, utom en. Mig själv. Ostrukturerat, spritt, flamsigt och hastigt påkommet var tankarna som for genom mitt huvud när jag hörde mig själv berätta om det jag har tänkt göra. Det känns inte bra alls.
Vem är jag, egentligen? Vem tycker du att jag är?
Det finns nog ingenting som får mig att tvivla på mig själv så mycket som när jag ska definiera mig själv. Vem är jag? Vad gillar jag? Om jag gillar storkoftan och jeans ena dagen kan jag ha finkjolen och finblusen dagen efter, är det fortfarande jag?
Anledningen till dessa tankar kommer från dagens lektioner, vi hade genomgång av inspirationskollage och spontana tankar till den egna kollektionen. Kring varje persons idéer fick jag verkligen en : - Ja men såklart det är hon!-upplevelse. Allting flöt ihop, det var väldigt strukturerat och passade personen som handen i handsken. Så kände jag för alla, utom en. Mig själv. Ostrukturerat, spritt, flamsigt och hastigt påkommet var tankarna som for genom mitt huvud när jag hörde mig själv berätta om det jag har tänkt göra. Det känns inte bra alls.
Vem är jag, egentligen? Vem tycker du att jag är?
Ni vet, den där känslan
Kollektionsarbetet är igång!
Först och främst handlar det om inspiration. Även fast jag redan har rätt klara bilder om vilka kläder jag vill göra och hur jag vill göra dem så måste jag ändå hitta just den rätta känslan till att skapa allting som jag vill göra.
Mycket inspiration, kan jag säga redan nu, kommer att komma från Gudrun Sjödén, Ulrika och Dalarna. Dessa tre har gett mig, och ger fortfarande, en känsla som inte riktigt går att beskriva. Men just nu handlar det om att få ner det på papper, så jag kan gå tillbaka snabbt och finna just den, känslan.
Först och främst handlar det om inspiration. Även fast jag redan har rätt klara bilder om vilka kläder jag vill göra och hur jag vill göra dem så måste jag ändå hitta just den rätta känslan till att skapa allting som jag vill göra.
Mycket inspiration, kan jag säga redan nu, kommer att komma från Gudrun Sjödén, Ulrika och Dalarna. Dessa tre har gett mig, och ger fortfarande, en känsla som inte riktigt går att beskriva. Men just nu handlar det om att få ner det på papper, så jag kan gå tillbaka snabbt och finna just den, känslan.
Vägen till mitt hjärta går genom magen
Jag älskar mat! Känna hur smakerna bara gosar runt i munnen är bland det bästa jag vet. Att laga mat tycker jag också är ganska kul, dock förutsätter det att jag har tillgång till alla köksgrejer som jag kan tänkas behöva. Även fast jag gillar att laga mat, testa nya saker och vara med hela vägen till en måltid finns det nog ingenting som slår mammas mat. Färska råvaror, nyttig, ekologisk och närproducerad mat är det som jag har tagit med mig från köket hemma och hit upp till Hälsingland. Vill jag tro iallafall.
Svt sänder en mycket intressant serie, Landet brunsås, om matvanorna i Sverige och när jag började titta på den serien tänkte jag: - Nä men vaddå, jag äter inget hel- eller halvfabrikat! Riktiga grönsaker, ekologisk mjölk och ekologiska ägg är ju det jag handlar!
Men så började jag idag fundera över det som ligger i den gemensamma frysen. Bland färdiglagade köttbullar och kycklingkebab, som såklart inte är mina, nej för jag lagar ju maten från grunden, finns det dock några saker som man kan tro är okej grejer men visst är de inte det. Färdiglagade wokgrönsaker, fryst broccoli (som dessutom kommer från ECUADOR!) och tortillabröd. Elin står det med stora svarta bokstäver på förpackningarna. Det finns ingen annan Elin på internatet. Tänk vad konstigt det kan vara, jag förespråkar lokalproducerad mat, färska och ekologiska råvaror och så köper jag mat från Ecuador och lägger i frysen?! Ja, jag är fanimej lat. Jag kan inte gå omkring och säga att jag använder ekologiska varor när jag gör middag av fardiglagad wok! På något sätt måste jag inse vad som är bra och vad som inte är bra. När jag ändå går förbi grönsakshyllan påväg till frukten, borde jag ju kunna slänga ner råvaror som skulle passa till en wok. Jag älskar ju trots allt bra mat.
Svt sänder en mycket intressant serie, Landet brunsås, om matvanorna i Sverige och när jag började titta på den serien tänkte jag: - Nä men vaddå, jag äter inget hel- eller halvfabrikat! Riktiga grönsaker, ekologisk mjölk och ekologiska ägg är ju det jag handlar!
Men så började jag idag fundera över det som ligger i den gemensamma frysen. Bland färdiglagade köttbullar och kycklingkebab, som såklart inte är mina, nej för jag lagar ju maten från grunden, finns det dock några saker som man kan tro är okej grejer men visst är de inte det. Färdiglagade wokgrönsaker, fryst broccoli (som dessutom kommer från ECUADOR!) och tortillabröd. Elin står det med stora svarta bokstäver på förpackningarna. Det finns ingen annan Elin på internatet. Tänk vad konstigt det kan vara, jag förespråkar lokalproducerad mat, färska och ekologiska råvaror och så köper jag mat från Ecuador och lägger i frysen?! Ja, jag är fanimej lat. Jag kan inte gå omkring och säga att jag använder ekologiska varor när jag gör middag av fardiglagad wok! På något sätt måste jag inse vad som är bra och vad som inte är bra. När jag ändå går förbi grönsakshyllan påväg till frukten, borde jag ju kunna slänga ner råvaror som skulle passa till en wok. Jag älskar ju trots allt bra mat.
